Samma Himmel

vila i frid fina mamma.
Du somnade in på din soffa, precis som du ville.
Med din panna mot mina läppar, dina händer
i din älskades händer.

Vi fanns hos dig till slutet.
Nu har du fått ro.
Nu kan du andas.
Du är så fin.

Älskar dig för alltid.
Evigt saknad.

Finaste mamma..... och mormor.

som lämnar kommentarer, tänk på att jag vill vara anonym.

vad man ska tänka ibland. Om man inte vet vad man ska tänka kan det vara lättare att låta bli, fast det innebär ju inte att det jobbiga försvinner, bara att man skjuter fram det lite.
Tills barnen somnat, tills lugnet lagt sig, då man kan ägna sig åt sina tankar till 100%.
Då plockar jag fram mina tankar, känslor, funderingar, och släpper allt för en stund.

För om man gör det helhjärtat en liten stund så känns det lättare att låta känslorna och tårarna ta över.
Och lite, lite senare känner man sig trött, ledsen och deppig men också lite lättad för att man faktiskt tog tag i problemet och var ledsen en stund.
Det hjälper, även om problemet ändå inte försvinner.

Håller ni med?

Status son: Eksem över hela kroppen, kräks men är glad.
Status dotter: En hejare på att gå och har börjat äta igen.
Status min mamma: Ja..... som förut, ångest, ont men faktiskt har vi haft några härliga samtal på sistone om allt annat än sjukdomen!
Status sambon: Åker till Åre resten av veckan.

Status jag: Ganska glad trots konstant sjuka barn, ingen digitalbox på 3 dagar, jobbstart om ett par veckor och tusen läkarbesök med barnen.

Våren ger mig vårkänslor, och igår tog barnen och jag en fika på uteställe vid Norr Mälarstrand.
Veckans höjdpunkt!!

Ja idag är en deppig dag.
Jag orkar inget.
Tänker inget.
Vill inget.

Är bara så ledsen.
Hoppas på en bättre dag i morgon.

de nya cancerknölarna vi fasat för. På ryggen och på sidan. Och de gamla växer.

Där är lilla mamma med dödsångest som inte sover om nätterna.
Som är ledsen.
Hon ville ju finnas här för sina barn, och barnbarn.
Så blir det inte.
Hon vill inte dö.
Men döden smyger sig på som en jävla kattjävel som man inte kan stoppa.

Man vill bara stanna tiden och ropa STOOOPP!!!! STICK!

Det är så mycket man önskar, det är så mycket man får men man kan inte få allt.

Puss lilla mamma, du finns i mina tankar hela tiden.
Hur kort/lång tiden än blir så finns du här, och i våra hjärtan för alltid.

Kämpa kämpa kämpa, och försvinn du fula cancermonster!!!!!!!!!