Svårt att veta....
vad man ska tänka ibland. Om man inte vet vad man ska tänka kan det vara lättare att låta bli, fast det innebär ju inte att det jobbiga försvinner, bara att man skjuter fram det lite.
Tills barnen somnat, tills lugnet lagt sig, då man kan ägna sig åt sina tankar till 100%.
Då plockar jag fram mina tankar, känslor, funderingar, och släpper allt för en stund.
För om man gör det helhjärtat en liten stund så känns det lättare att låta känslorna och tårarna ta över.
Och lite, lite senare känner man sig trött, ledsen och deppig men också lite lättad för att man faktiskt tog tag i problemet och var ledsen en stund.
Det hjälper, även om problemet ändå inte försvinner.
Håller ni med?
Ja så sant så sant. Jag tror det kallas överlevnad <3 Men det är skönt & få gråta ibland oxå Kram min vän.
