Samma Himmel

Du finns här.
Ibland vill jag se dig, men ändå räds jag.
Mörkret är värst, mina tankar har ett eget liv när det blir kväll.
När barnen somnat, när tystnaden kommer, då undrar jag.
Jag vet svaret men frågorna kommer i alla fall.

Att vara med om att en älskad familjemedlem lämnar jordelivet är så starkt.
Jag hade inte bytt det mot något här i världen.
Ändå sörjer jag för att det blev som det blev.

Du är så underbar.
Du kämpade till slutet, du gav aldrig upp.
Kämpa var ett av dina sista ord.

Mamma, du behöver inte kämpa.
Du får somna.
Din pappa och bror väntar på dig.
Du finns för alltid i våra hjärtan, världens bästa mamma.
"Jag vet" sa du med dina allra sista krafter.

Det känns bra att din kudde fortfarande ligger under ditt huvud.
Du vet den som det står "Kärleken är evig" på.
Att din favoritfilt värmer dig fastän din kropp är kall.

Vi ses snart igen mamma, och vi vinkar till dig ibland som du vet.
Du ser oss men vi ser inte dig.
Dina barnbarn tänker på dig, och vinkar.
"Hej hej lilla mormor" säger de.

Sorgen har inga ord, känslor kan inte styras, längtan försvinner inte.
Du försvinner aldrig. Kram mamma!

vila i frid fina mamma.
Du somnade in på din soffa, precis som du ville.
Med din panna mot mina läppar, dina händer
i din älskades händer.

Vi fanns hos dig till slutet.
Nu har du fått ro.
Nu kan du andas.
Du är så fin.

Älskar dig för alltid.
Evigt saknad.

Finaste mamma..... och mormor.

som lämnar kommentarer, tänk på att jag vill vara anonym.

vad man ska tänka ibland. Om man inte vet vad man ska tänka kan det vara lättare att låta bli, fast det innebär ju inte att det jobbiga försvinner, bara att man skjuter fram det lite.
Tills barnen somnat, tills lugnet lagt sig, då man kan ägna sig åt sina tankar till 100%.
Då plockar jag fram mina tankar, känslor, funderingar, och släpper allt för en stund.

För om man gör det helhjärtat en liten stund så känns det lättare att låta känslorna och tårarna ta över.
Och lite, lite senare känner man sig trött, ledsen och deppig men också lite lättad för att man faktiskt tog tag i problemet och var ledsen en stund.
Det hjälper, även om problemet ändå inte försvinner.

Håller ni med?

Status son: Eksem över hela kroppen, kräks men är glad.
Status dotter: En hejare på att gå och har börjat äta igen.
Status min mamma: Ja..... som förut, ångest, ont men faktiskt har vi haft några härliga samtal på sistone om allt annat än sjukdomen!
Status sambon: Åker till Åre resten av veckan.

Status jag: Ganska glad trots konstant sjuka barn, ingen digitalbox på 3 dagar, jobbstart om ett par veckor och tusen läkarbesök med barnen.

Våren ger mig vårkänslor, och igår tog barnen och jag en fika på uteställe vid Norr Mälarstrand.
Veckans höjdpunkt!!

Ja idag är en deppig dag.
Jag orkar inget.
Tänker inget.
Vill inget.

Är bara så ledsen.
Hoppas på en bättre dag i morgon.

de nya cancerknölarna vi fasat för. På ryggen och på sidan. Och de gamla växer.

Där är lilla mamma med dödsångest som inte sover om nätterna.
Som är ledsen.
Hon ville ju finnas här för sina barn, och barnbarn.
Så blir det inte.
Hon vill inte dö.
Men döden smyger sig på som en jävla kattjävel som man inte kan stoppa.

Man vill bara stanna tiden och ropa STOOOPP!!!! STICK!

Det är så mycket man önskar, det är så mycket man får men man kan inte få allt.

Puss lilla mamma, du finns i mina tankar hela tiden.
Hur kort/lång tiden än blir så finns du här, och i våra hjärtan för alltid.

Kämpa kämpa kämpa, och försvinn du fula cancermonster!!!!!!!!!

Den stora matdagen var kanonbra!

Roligt, gott, massor med inspiration och framför allt härligt sällskap!
Vi smakade på en massa goda saker och med oss fick vi lite smakprover hem, härligt!

Om det är jobbigt att packa
så är det ännu jobbigare att packa upp.

Om det är jobbigt på morgonen med två små barn hemma som ska kläs på
så är det ännu jobbigare när det är snöstorm ute.

Så vi tog ledigt från allt i morgon och vaknar upp och ser vad vi känner för att göra.
Om vi gör något alls.

VÄLKOMMEN HELG!!

........FLYTTAR VI!!!!!!!! HERE WE COME!!!!!!!!!!!

Just nu känns allt så bra!

Visst har man dagar då man gärna byter liv med någon, då man bara vill flyga långt bort och ta en paus i sitt liv, då man bara vill stanna i sängen hela dagen men de dagar är så få jämfört med de dagarna man ser fram emot en ny dag med nya möjligheter.


Mamma mår bättre.
Lillan lär sig att gå, och älskar att leka själv.
Sonen fyller snart 3 år och är så härlig att umgås med trots att han är så envis, så envis.
Sambon ser fram emot att vara pappaledig.
Flytten till nya, härligheten är i helgen.
Solen skiner, våren är på väg!!

Att börja jobba får bli ett senare inlägg i min blogg då det inte känns riktigt aktuellt ännu, eller så vill
jag helst inte tänka på det just nu tror jag.

Att packa är ett stort jobb, och att packa upp har alltid varit min sämre sida. Tur man valt en sambo som är bra på det som man själv inte gillar eller hur?? :)

Funderar bara på när dottern ska sluta fastna i alla skåpdörrar med barnspärr.... förmodligen klämmer hon sig mer sällan om vi skiter i spärrarna.... så slipper vi springa och ta loss henne stup i kvarten. Och varför älskar barn badrum????? Tell me :)

Borde åka till Ikea och köpa en matta till barnrummet och en badbalja, får se till att släpa med mig kidsen, för av någon anledning älskar de också Ikea :)

Dags för kaffe å lunch!

Mamma är hemma och får antibiotika med jämna mellanrum.
Som tur är har hon ett palliativt vårdteam som tar hand om henne, plus att hon haft släktingar på besök hela helgen och den här veckan så jag har liksom kunnat hålla mig hemma och fokusera på andra saker den senaste tiden.

Saker som vår kommande flytt, vårt familjeliv och mina vänner.
Som för övrigt betyder mycket för mig.
Jag är lite av en periodare när det gäller vänner; jag har goda vänner som jag känt länge som jag periodvis träffar  mindre men tänker desto mer på. Och så hörs vi av förstås.
Sen har jag nyare vänner som jag träffar mer eller mindre då och då, kanske  mest när vi hittar
en aktivitet som vi är alla intresserade av. Som babysnack, fikaträffar och andra grejer.
De vänner är också värdefulla, för det är inte alltid man snackar om samma saker med gamla och nya vänner.

För vissa dagar pratar man bara om det som händer just nu, barnet sover eller inte, barnet kryper, man är trött och kaffesugen och då får den lyssna som står närmast tillhands :)
När man ringer en gammal vän pratar man om allt och inget i ett längre perspektiv.

Vad jag tänker på när jag säger att jag är periodare med vänner, så är det att även om man inte alltid hinner umgås så mycket som man tänkt med en viss vän så betyder man inte mindre för det. För det kommer saker emellan, som (sjuka) barn, jobb, resor, tidsbrist...........och allt annat ni vet.


JAG MENAR BARA ATT VÄNNER ÄR VÄRDEFULLA!
Ta hand om dem som betyder något för dig, och berätta det för dem!

Äntligen har vi haft en helt vanlig konversation!!!!
Visst är du trött mamma, men du är du!
Jag frågar, du svarar.
Du frågar, jag svarar.
Du förstår.

Jag undrar och frågar om du förstår hur dålig och virrig du var.
Jag berättar hur du varit.
Du förstod inte, förstår inte idag heller hur dålig du var.
Du är mest förvånad, men det är viktigt för mig att du vet sanningen.

För du låter förvånad när jag säger att du låter pigg.
Du känner dig trött. Så du förstår inte varför alla tycker att du låter pigg???

Så jag förklarar skillnaden, att jag tycker att du låter som du. Friskare.
Och då förstår du skillnaden, att folk menar att du låter som ditt vanliga jag
istället för att bara säga att du låter piggare för att vara artiga.
Ahaaa, härligt tänker du. Och låter faktiskt gladare!!

Nu har du en slang in i lungan som ska suga ut allt var, och när den slangen är borta igen
så får du komma hem. Och ÅÅÅH vad du längtar!

Skönt att du mår bättre!!





Lillan och jag har busat på öppna förskolan hela förmiddagen, nu passar vi på att
vara hemma och leka lite innan storebror ska hämtas.
Och förresten, vårt nya hem var precis lika fint som jag kom ihåg!
Nu planeras det för nya möbler och ny inredning,
och vitt ska det bli!!!!

Så här är det:

Mamma har varit dålig.
Virrig.
Febrig.
Svag.
Yr.

Sååå himla dålig!

Det konstaterades att hon har haft en början till stroke, plus att hon har en stor varböld i ena lungan.
Stroken gjorde henne virrig och yr, och infektionen att hon tappade all kraft.

INTE KONSTIGT ATT MAN BLEV OROLIG OCH TYCKTE ATT HON VISSNADE BORT!!!

Men man tänker att det är cancern.
Nu får hon antibiotika på sjukhuset, och idag var det tänkt att de skulle gå in med en nål och suga ut varbölden som var 10cm i diameter. Den har uppkommit genom en obehandlad lunginflammation. Jag vet faktiskt inte om det har gjorts och hur det gått.

INTE KONSTIGT ATT HON VARIT SKRUTTIG!!!

Men man tänker att det är cancern.
I alla fall, cancern är där den är, i två cancerknölar vid nyckelbenet och i ett blodkärl i halsen.
Lungan behandlas och det kommer att ta tid.
Stroken har jag ingen aning om.

Men på 2 dygn på sjukhuset såg hon mycket piggare ut min lilla mamma, hon hade fått tillbaka sin hudfärg
och vi kunde konversera!!!!
Och hon log *kärlek*

Så just nu har ni en ganska glad kompis som skriver här, trots att det finns en massa orosmoln fortfarande så känns det ändå lite bra....skumt va??

Kraaaam!!


Ikväll ska vi titta på vårt nya hem, och jag längtar som aldrig förr!

på Vimmelmammans resa just nu! Åh vill också dit!





(Obs! Bilden är lånad från en annan internetsida)

Konstigt att man kan bli glad för dåliga nyheter.
Men saken är den att man får veta nyheten.
Att slippa vänta.
Och tänka.
Och undra.

Nu vet vi.

Mamma har ingen metastas i hjärnan.
Och inte heller i halsen.

Mamma har haft början till stroke.
Och en jättestor varböld i lungan.
En infektion i kroppen som gjort att den tagit all hennes energi.


Nu väntar sjukhusvistelse med antibiotikabehandling.
Hjälper inte den så blir det till att punktera lungan och tömma den.

Mammas högsta önskan är att vara hemma, och vi ser fram emot den dagen
då hon väl får komma hem igen. Med en vårdplan hur hon ska klara sig.

Lilla mamma, du vet att vi tänker på dig!

Och om det inte vore nog med skit så fick en familjemedlem missfall p.g.a utomkvedshavandeskap i natt
så nu ligger de där på samma sjukhus hon och mamma.

Och att mitt i detta elände kan känna lycka över andra saker, är det ens tillåtet?
Vad vet jag, men förmodligen skulle jag inte orka annars.

Tack för att ni finns, och jag läser alltid, alltid era kommentarer trots att jag inte alltid svarar!!!!!!!!!!

Tänk att väntan kan kännas så lång!!!
Väntan på ett besked som man inte vet vad vill tänka om.
Som man vill vänta men ändå inte.
Ring, ring, ring.....

Man kan inte andas,
inte äta,
inte tänka,
inte komma ihåg något.
Gråta,
skratta,
vara nervös
och lugn.

MEN VAD FAAAN, RING DÅ!!!!! 
*suckar uppgivet*


(NI SER, JAG ÄR SÅ DISTRÄ OCH NERVÖS ATT JAG INTE ENS KAN SKRIVA RÄTT,
OCH DET ÄR SÅ OLIKT MIG!)

Men lilla mamma, du behöver inte ursäkta dig för att du är trött.
Din kropp är sjuk.
Din hjärna blir trött av medicinen.
Du fungerar inte som vanligt, men ditt hjärta är av guld.

Du har så många vänner runt dig,
de kommer alltid att älska dig för den positiva, fina, underbara människan du är!

Dagens samtal med dig var lite lustig, trots att du var så trött och förvirrad och sa till mig att det kändes som att du inte var hemma, som att du var hemma hos någon annan. Att det kändes så hela tiden.

Det är när du säger sådana saker som jag inser, kommer ihåg, att det är sjukdomen som tagit över dig lilla mamma. Det känns så hemskt samtidigt som jag är så innerligt tacksam för att du fortfarande finns i mitt liv!

På torsdag ses vi igen, vi pratade om det idag men du förstod inte. Kom inte ihåg, ska jag komma? Jaa... det är ditt svar för det mesta, och jag vet ärligt talat inte vad du kommer att komma ihåg sekunden efter för jag vet att du är trött. Att du älskar när jag ringer men samtidigt blir du nästan lite lättad när vi lägger på, kanske för att du hör dig själv säga saker om och om igen?

Jag älskar i alla fall att ringa dig, att du orkar svara, prata, lyssna på mig och jag kommer att bli helt förtvivlad den dagen då jag inte kan ringa dig längre......... du är bäst mamma!

Julen har präglats av trötthet, familjestunder, julmat, och kräksjuka. Alla andra utom sonen och jag var sjuka.
Särskilt jobbigt var det för mamma, att inte kunna gå själv till toaletten, att inte kunna böja sig framåt, att inte kunna resa sig från toalettstolen utan hjälp och sen vara magsjuk är ju ingen höjdare.

Att behöva ha sällskap när man kräks, att ha någon som torkar upp allt, fixar och bär en till soffan känns ju inte så kul.

Att behöva kräkas och ha diarré när man inte har krafter eller knappt någon mat i kroppen måste vara fruktansvärt! När en människa redan är så trött och så blir man sjuk..... tur att du redan mår bättre lilla mamma.

Vi är hemma och vilar oss både fysiskt och psykiskt, och det behövs verkligen. Jag mår så mycket bättre när jag får vila mig från mamma, sen kan jag ta hand om henne igen.. nästa vecka är det dags för sjukhusbesök och jag har lovat att följa med och köra rullstolen åt henne, men hur kör man rullstol och barnvagn samtidigt??? Tipsa gärna ;)

Dags att mysa med familjen,
 ta hand om er, kram!!

Så nära, men ändå så långt borta.
Andas, och lever.
Lyssnar, och hör. Tror jag.
Skrattar och gråter.
Somnar mitt i meningarna, trött så trött.
Lilla mamma.
Julen kommer aldrig bli som förut. Kommer att sakna dem!

Det gjorde ont i hjärtat att tala med din sjuksköterska, sanningen gör ofta ont.
Fast ändå var det skönt, det är inte bara jag som ser. Som ser att din kropp inte orkar länge till.
Vila i mina armar, jag ska ta hand om dig.

Jag har tagit hand om dig idag, jättebra och jättemycket. Nu är jag trött, så trött.
Så många tankar, så lite kraft. Jävla skitsjukdom från helvetet som tar min mamma!!!


Ville bara önska er alla en God Jul innan jag går och lägger mig så att jag orkar i morgon också.....

Carpe Diem!