Glad!

Just nu känns allt så bra!

Visst har man dagar då man gärna byter liv med någon, då man bara vill flyga långt bort och ta en paus i sitt liv, då man bara vill stanna i sängen hela dagen men de dagar är så få jämfört med de dagarna man ser fram emot en ny dag med nya möjligheter.


Mamma mår bättre.
Lillan lär sig att gå, och älskar att leka själv.
Sonen fyller snart 3 år och är så härlig att umgås med trots att han är så envis, så envis.
Sambon ser fram emot att vara pappaledig.
Flytten till nya, härligheten är i helgen.
Solen skiner, våren är på väg!!

Att börja jobba får bli ett senare inlägg i min blogg då det inte känns riktigt aktuellt ännu, eller så vill
jag helst inte tänka på det just nu tror jag.

Att packa är ett stort jobb, och att packa upp har alltid varit min sämre sida. Tur man valt en sambo som är bra på det som man själv inte gillar eller hur?? :)

Funderar bara på när dottern ska sluta fastna i alla skåpdörrar med barnspärr.... förmodligen klämmer hon sig mer sällan om vi skiter i spärrarna.... så slipper vi springa och ta loss henne stup i kvarten. Och varför älskar barn badrum????? Tell me :)

Borde åka till Ikea och köpa en matta till barnrummet och en badbalja, får se till att släpa med mig kidsen, för av någon anledning älskar de också Ikea :)

Dags för kaffe å lunch!


Lugnare vatten

Mamma är hemma och får antibiotika med jämna mellanrum.
Som tur är har hon ett palliativt vårdteam som tar hand om henne, plus att hon haft släktingar på besök hela helgen och den här veckan så jag har liksom kunnat hålla mig hemma och fokusera på andra saker den senaste tiden.

Saker som vår kommande flytt, vårt familjeliv och mina vänner.
Som för övrigt betyder mycket för mig.
Jag är lite av en periodare när det gäller vänner; jag har goda vänner som jag känt länge som jag periodvis träffar  mindre men tänker desto mer på. Och så hörs vi av förstås.
Sen har jag nyare vänner som jag träffar mer eller mindre då och då, kanske  mest när vi hittar
en aktivitet som vi är alla intresserade av. Som babysnack, fikaträffar och andra grejer.
De vänner är också värdefulla, för det är inte alltid man snackar om samma saker med gamla och nya vänner.

För vissa dagar pratar man bara om det som händer just nu, barnet sover eller inte, barnet kryper, man är trött och kaffesugen och då får den lyssna som står närmast tillhands :)
När man ringer en gammal vän pratar man om allt och inget i ett längre perspektiv.

Vad jag tänker på när jag säger att jag är periodare med vänner, så är det att även om man inte alltid hinner umgås så mycket som man tänkt med en viss vän så betyder man inte mindre för det. För det kommer saker emellan, som (sjuka) barn, jobb, resor, tidsbrist...........och allt annat ni vet.


JAG MENAR BARA ATT VÄNNER ÄR VÄRDEFULLA!
Ta hand om dem som betyder något för dig, och berätta det för dem!





Oohh yes, äntligen!!!

Äntligen har vi haft en helt vanlig konversation!!!!
Visst är du trött mamma, men du är du!
Jag frågar, du svarar.
Du frågar, jag svarar.
Du förstår.

Jag undrar och frågar om du förstår hur dålig och virrig du var.
Jag berättar hur du varit.
Du förstod inte, förstår inte idag heller hur dålig du var.
Du är mest förvånad, men det är viktigt för mig att du vet sanningen.

För du låter förvånad när jag säger att du låter pigg.
Du känner dig trött. Så du förstår inte varför alla tycker att du låter pigg???

Så jag förklarar skillnaden, att jag tycker att du låter som du. Friskare.
Och då förstår du skillnaden, att folk menar att du låter som ditt vanliga jag
istället för att bara säga att du låter piggare för att vara artiga.
Ahaaa, härligt tänker du. Och låter faktiskt gladare!!

Nu har du en slang in i lungan som ska suga ut allt var, och när den slangen är borta igen
så får du komma hem. Och ÅÅÅH vad du längtar!

Skönt att du mår bättre!!





Lillan och jag har busat på öppna förskolan hela förmiddagen, nu passar vi på att
vara hemma och leka lite innan storebror ska hämtas.
Och förresten, vårt nya hem var precis lika fint som jag kom ihåg!
Nu planeras det för nya möbler och ny inredning,
och vitt ska det bli!!!!


Kort och gott

Så här är det:

Mamma har varit dålig.
Virrig.
Febrig.
Svag.
Yr.

Sååå himla dålig!

Det konstaterades att hon har haft en början till stroke, plus att hon har en stor varböld i ena lungan.
Stroken gjorde henne virrig och yr, och infektionen att hon tappade all kraft.

INTE KONSTIGT ATT MAN BLEV OROLIG OCH TYCKTE ATT HON VISSNADE BORT!!!

Men man tänker att det är cancern.
Nu får hon antibiotika på sjukhuset, och idag var det tänkt att de skulle gå in med en nål och suga ut varbölden som var 10cm i diameter. Den har uppkommit genom en obehandlad lunginflammation. Jag vet faktiskt inte om det har gjorts och hur det gått.

INTE KONSTIGT ATT HON VARIT SKRUTTIG!!!

Men man tänker att det är cancern.
I alla fall, cancern är där den är, i två cancerknölar vid nyckelbenet och i ett blodkärl i halsen.
Lungan behandlas och det kommer att ta tid.
Stroken har jag ingen aning om.

Men på 2 dygn på sjukhuset såg hon mycket piggare ut min lilla mamma, hon hade fått tillbaka sin hudfärg
och vi kunde konversera!!!!
Och hon log *kärlek*

Så just nu har ni en ganska glad kompis som skriver här, trots att det finns en massa orosmoln fortfarande så känns det ändå lite bra....skumt va??

Kraaaam!!


Ikväll ska vi titta på vårt nya hem, och jag längtar som aldrig förr!


Så avis....

Vimmelmammans resa just nu! Åh vill också dit!





(Obs! Bilden är lånad från en annan internetsida)


Konstigt

Konstigt att man kan bli glad för dåliga nyheter.
Men saken är den att man får veta nyheten.
Att slippa vänta.
Och tänka.
Och undra.

Nu vet vi.

Mamma har ingen metastas i hjärnan.
Och inte heller i halsen.

Mamma har haft början till stroke.
Och en jättestor varböld i lungan.
En infektion i kroppen som gjort att den tagit all hennes energi.


Nu väntar sjukhusvistelse med antibiotikabehandling.
Hjälper inte den så blir det till att punktera lungan och tömma den.

Mammas högsta önskan är att vara hemma, och vi ser fram emot den dagen
då hon väl får komma hem igen. Med en vårdplan hur hon ska klara sig.

Lilla mamma, du vet att vi tänker på dig!

Och om det inte vore nog med skit så fick en familjemedlem missfall p.g.a utomkvedshavandeskap i natt
så nu ligger de där på samma sjukhus hon och mamma.

Och att mitt i detta elände kan känna lycka över andra saker, är det ens tillåtet?
Vad vet jag, men förmodligen skulle jag inte orka annars.

Tack för att ni finns, och jag läser alltid, alltid era kommentarer trots att jag inte alltid svarar!!!!!!!!!!


Kom igen!

Tänk att väntan kan kännas så lång!!!
Väntan på ett besked som man inte vet vad vill tänka om.
Som man vill vänta men ändå inte.
Ring, ring, ring.....

Man kan inte andas,
inte äta,
inte tänka,
inte komma ihåg något.
Gråta,
skratta,
vara nervös
och lugn.

MEN VAD FAAAN, RING DÅ!!!!! 
*suckar uppgivet*


(NI SER, JAG ÄR SÅ DISTRÄ OCH NERVÖS ATT JAG INTE ENS KAN SKRIVA RÄTT,
OCH DET ÄR SÅ OLIKT MIG!)


Ont i hjärtat

Men lilla mamma, du behöver inte ursäkta dig för att du är trött.
Din kropp är sjuk.
Din hjärna blir trött av medicinen.
Du fungerar inte som vanligt, men ditt hjärta är av guld.

Du har så många vänner runt dig,
de kommer alltid att älska dig för den positiva, fina, underbara människan du är!

Dagens samtal med dig var lite lustig, trots att du var så trött och förvirrad och sa till mig att det kändes som att du inte var hemma, som att du var hemma hos någon annan. Att det kändes så hela tiden.

Det är när du säger sådana saker som jag inser, kommer ihåg, att det är sjukdomen som tagit över dig lilla mamma. Det känns så hemskt samtidigt som jag är så innerligt tacksam för att du fortfarande finns i mitt liv!

På torsdag ses vi igen, vi pratade om det idag men du förstod inte. Kom inte ihåg, ska jag komma? Jaa... det är ditt svar för det mesta, och jag vet ärligt talat inte vad du kommer att komma ihåg sekunden efter för jag vet att du är trött. Att du älskar när jag ringer men samtidigt blir du nästan lite lättad när vi lägger på, kanske för att du hör dig själv säga saker om och om igen?

Jag älskar i alla fall att ringa dig, att du orkar svara, prata, lyssna på mig och jag kommer att bli helt förtvivlad den dagen då jag inte kan ringa dig längre......... du är bäst mamma!



RSS 2.0