Konstigt
Konstigt att man kan bli glad för dåliga nyheter.
Men saken är den att man får veta nyheten.
Att slippa vänta.
Och tänka.
Och undra.
Nu vet vi.
Mamma har ingen metastas i hjärnan.
Och inte heller i halsen.
Mamma har haft början till stroke.
Och en jättestor varböld i lungan.
En infektion i kroppen som gjort att den tagit all hennes energi.
Nu väntar sjukhusvistelse med antibiotikabehandling.
Hjälper inte den så blir det till att punktera lungan och tömma den.
Mammas högsta önskan är att vara hemma, och vi ser fram emot den dagen
då hon väl får komma hem igen. Med en vårdplan hur hon ska klara sig.
Lilla mamma, du vet att vi tänker på dig!
Och om det inte vore nog med skit så fick en familjemedlem missfall p.g.a utomkvedshavandeskap i natt
så nu ligger de där på samma sjukhus hon och mamma.
Och att mitt i detta elände kan känna lycka över andra saker, är det ens tillåtet?
Vad vet jag, men förmodligen skulle jag inte orka annars.
Tack för att ni finns, och jag läser alltid, alltid era kommentarer trots att jag inte alltid svarar!!!!!!!!!!
Betyder det att det finns hopp? Att hon kanske överlever och blir gammal? Förstår inte allt! Men det gör nog ingen..
Klart du måste glädjas åt annat. Beundrar dig. Du är stark och håller modet uppe var det verkar :)
Vännen :( På något vis finns det ändå några små glädjeämmnen i livet om man inte skulle kunna finna dom så bryter man ihop :( Jag tänker mycket på dej & din mamma känner så väl igen mej iallt du skriver. Jag finns här för dej- alltid. Många Varma Kramar.
Hmmm, angående det där med hopp har jag inget svar på. Hon blir inte fri från sin cancer, men lindrar biverkningarna med behandling kan man kanske se det som. Bra fråga, utan bra svar. :)
Tack Pia :) jag vet att du förstår mer än väl, på något sätt är det bara så mycket lättare att blogga än att ringa en vän..... man har så mycket som snurrar i huvudet. Kram!!
