Två små ord....
....som vänder ut och in på min mage är "vet du....". På något sätt säger min magkänsla mig att det betyder dåliga nyheter. Ofta har jag rätt, inte alltid, men ofta. Samma sak hände igår. Man pratar med en när och kär, tänker att samtalet lider mot sitt slut, och då.... "vet du..." och tiden stannar. Jag lyssnar, förbereder mig på en miljontals sekund och så får man höra något man inte vill höra. Jag vet, det finns så mycket vackra och fina stunder och nyheter men man känner på sig när man inte vill höra något, har ni varit med om det??
I alla fall, jag fick lyssna på en lite orolig släkting och även om jag tror och hoppas att den oron är obefogad så är det ändå lite tufft. För det finns inga garantier, det händer inte bara alla andra, det händer även människor som betyder något för oss. Världen är orättvis. Det enda man kan göra är att njuta av sin tid på jorden och det tänker jag extra mycket på på kvällen, jag älskar att natta mina barn, ligga bredvid dem, sörja att mormor inte någonsin får natta dem mer men glädjas åt att vi har varandra. Jag hoppas att trots alla duster och diskussioner vi haft på dagen så somnar de trygga och starka. Och de vet att mamma älskar dem, att jag finns där genom hela natten om de känner sig ensamma. Låter säkert lite märkligt, men i min situation så tänker man så. Känner så.
Så njut av livet kära vänner!
