God Jul!
Så nära, men ändå så långt borta.
Andas, och lever.
Lyssnar, och hör. Tror jag.
Skrattar och gråter.
Somnar mitt i meningarna, trött så trött.
Lilla mamma.
Julen kommer aldrig bli som förut. Kommer att sakna dem!
Det gjorde ont i hjärtat att tala med din sjuksköterska, sanningen gör ofta ont.
Fast ändå var det skönt, det är inte bara jag som ser. Som ser att din kropp inte orkar länge till.
Vila i mina armar, jag ska ta hand om dig.
Jag har tagit hand om dig idag, jättebra och jättemycket. Nu är jag trött, så trött.
Så många tankar, så lite kraft. Jävla skitsjukdom från helvetet som tar min mamma!!!
Ville bara önska er alla en God Jul innan jag går och lägger mig så att jag orkar i morgon också.....
Carpe Diem!
Åh jag känner igen det. Det är så hemskt! Suttit i soffan med min pappa som du gör nu med din mamma. Han somnade också mitt i meningen. Ena stunden förde ett vi ett vettigt samtal, andra stunden kom det ord i en röra..osammanhängande.. konstigt. Men jag fattade inte att det var nära slutet..Eller jag fattade.. men kunde inte ta in det. Det gick så fort. Chocken blev så stor.Precis som i ditt fall var det alldlels för tidigt. 20 år för tidigt. Minst.
Jag kan inte trösta..ingen kan trösta.. det är som det är. Det enda jag vet är att man måste få prata om det. Älta det om och om igen. Sorgen finns där för evigt men man lär sig leva med den. Jag lyssnar om du behöver. Jag vill inte säga att jag vet vad du går igenom. Det är inte samma. Men jag finns här ändå. Kram
Tänker på er..
